Så får Emma åter sin Mange... spegling av just precis denna dag för ett år sedan då Emma slöt sina ögon för sista gången. Tänk så oförutsägbart livet är. Att vi är där vi är på grund av små ytterligheter.  Att det inte går att dra slutsatsen att allt blir bra tillslut eftersom utgången inte alltid är den samma. För inte tusan kan man påstå att den historia som började som en saga slutar på ett sådant vis. Tjejerna har det förvisso bra men var det så det skulle vara? Ytterligheter va? Orättvisa säger jag. Det kan vara att händelser baseras på hur man bäddar. Att ytterligheter är val eller inte men framtiden blir vad den blir oavsett vad. Vi får alla ligga tillslut vare sig vi bäddat eller ej. Vila i frid älskade ni.

 

Idag är jag hemma från jobbet. Å tänk ny på jobbet skylten ligger snart i lådan igen för nu har jag vart här en månad. Jag som trodde att när väl pyamasen åkt på så förblir den på men icke. Inte kunde jag tro att det skulle bli en utmaning och utveckling så som sjukhuset testat mig. Jag som saknar nålar. Blod. Alla krångliga ord och den ständiga prövningen i att få ihop ett och ett till två. Men tänk socialförvaltningen. Det låter lite vuxet va. Visst gör det? Logistiken är sannerligen en pers och hypernevrokustiskediafragmakontravibrationer förekommer även här. Jag kämpar mer än ni tror och känner mig trotts allt vansinnigt mycket ny. Kanske är det endå så att även detta gör en grötig i huvudet. Så idag är soffan intagen och jag gör vad intelligensen räcker till. Dålig tv, penna och ett ljus för de som inte är hos oss idag. Home alone.

 

Som jag är duktig o skriva.. Haft känningar av ett återfall den senaste veckan då jag stött på (inte stött på men stött på (hm vilken formulering) ni fattar) en trevlig karl som väkte lusten att skriva en rad. så nu sitter jag här igen.

Sammanfattnings vis så bor jag i Kristinehamn än! Jag trivs jätte bra i min lilla etta på egen hand. Jag har fångat upp ett intresse för bakning. Skolkar idag från skolan. Ska snart cykla ner på stan o varva stan på min nya snabba transa för att samla in bra erbjudanden och förberedande prylar inför jul bak och paket tillverkning. Jag har planerat dagen sedan klockan när jag vaknade men har inte lyckats företaga mig längre än att proppa håret fullt i hårinpckning och druckit en kopp kaffe. Egentligen borde jag (en slutsats jag drar ofta) fiffla skolaerbete och göra åtminstone någon av de saker som står på min att göra lista men som sagt..

Upplysningsvis gjorde jag första dagen i skolan igår efter 5 veckors praktik period som gjordes uppe på sjukhuset i Kristinehamn på vårdcentralen och efter detta på rättpsyk i Khamn. 5 intressanta men långsamma veckor som jag är glad att ha avklarade. Bara 4 examinationer kvar innan jag gjort halva (HALVA) utbildningen. Otroligt!!

Jag har dessutom ramat in världen för att få en tydligare bild av livet. Något jag borde gjort för länge sedan inser jag. Det rullar på i vanlig ordning! Nu längtar jag (hem) till min familj! Min släkt! Och allt vad innebär hem i vackra Uppsala! Julen närmar sig och klapparna närmar sig sin status: Färdigt!! Kanske får en känna av det man hört så mången gång. Julefrid! Jag längtar!

 

Lät du henne komma närmre
var hon vackrare än mig
det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig
jag går bredvid men halkar efter
jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken
men det är inte mig du ser
den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut

Jag minns så väl hur hon blev presenterad
men det var jag som lät henne komma in
och jag har försökt att ge dig hela skulden
fast jag innerst inne vet att den är min

Vissa stunder kan det kännas ensamt
om du undrar vad jag tänker på
så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
som om hon skulle försvinna då

Vi talar sällan högt om våran framtid
vi talar aldrig högt om det vi har
dina drömmar blir allt svårare att se nu
och mina finns snart inte längre kvar"