Idag har jag haft säsongsstart på att halka! Smärtar lite i armen efter att ha tagit emot mig mot en betongkant... Tänk att känslan alltid är den samma trots att man är så utsat, trots att det är en olycka, trots att jag inte frivilligt fått benen undandragna under mig för att sedan landa på det mest onaturliga vis och helst mitt framför ett gäng imponerade åskådare som (i alla fall om en av dessa åskådare vart jag) står och ser så där lätt störd ut tack vare ett ansträngt tillbakahållet asgarv..... God morgon gott folk!