Oktober smyger sig på. Eller snarare skenar med stormsteg och möter en alldeles oförberedd. Tänk det känns som att denna sommar passerat obemärkt förbi. Jag har så mycket som jag både vill och borde hinna med i veckorna men tiden räcker inte till.. Skärpning och fokus! Och lite sömn... Tack!

Så rusade sommaren förbi en med alldeles för stora steg. Jag delade upp semestern och for med mamma till Kos dagarna innan midsommar. Jobbade en delvis tung å lång sommar innan nästa äventyr väntade. Annika å jag for till Rom i början på Augusti. Värmen var ofattbar eller något obeskrivlig. Det har gått i ett och likt en berg och dalbana. Olyckliga stunder har bytts mot evig lycka. Jobbet knallar på som ett trevligt inslag i vardagen snarare än ett måste. Vännerna är finare än finast och mosters snäcka växer så det knakar. Kan inte påstå att jag saknar något annat än närheten till familjen. Och just idag är jag typ den starkaste och lyckligaste personen jag känner. Det är så bra!

 

Idag fyller min fantastisk, häftiga, kloka, goa, fina morfar hela 69år. Förhoppningsvis innebär det kalas och hemfärd till nästa helg. Denna spenderas på jobbet tillsammans med fina arbetskamrater och lite strapatser för att söka utröna meningen med livet där emellan. God jäkla fredag helt enkelt.