Kristi kiss för dig utgjutet!

I dag inledde vi dagen med frukost på Radisson SAS. Myckett god frukost dock joobbigt att gå upp då det vart rätt sent igår :S Känner det i kroppen..

 

Det är så roligt att driva med becca och Mathilda som haatar att folk frågar om bestick fast dom ligger mitt framför så vi har frågat om salt och massa. Nu råkade johanna bli väldigt toa nödig under frukosten så hon beger sig mot personalen..

 

Johanna: Vart ligger toan?

Rebecca: Bister min

Johanna: Ja men vart ligger den då?


Fick förresten en jätte kul present igår! :D Nu blev ni nyfikna hoppas jag! Kulkulikulkul!

 

I dag tog jag och Johanna en promenad förbi nidaros domkirke där vi läste att det var kveldsmesse med Acapella (Som jag då läste Annika och Pelle) så vi skyndade oss hem, ått mat och sen gick vi tillbaka till kyrkan. Vi hade inte ens kommit in undeer tack förrän Johanna bokstavligt grätt av skratt. Vi sammlade oss så småning om och klev in. Salmebok och häfte i handen och så slog vi oss ner. Vi kunde knappt titta på varandra utan att skratta, ja ni vet hur det kan bli!? :P Så småning om så fylldes raderna upp och det kom ett par. "Oh nu kommer dom äntligen, Annika och Pelle" sa jag så vinkaade jaag lite diskret. Myckete roligt tyckte Johanna. Sen började vi läsa häftet och insåg att detta skulle bli en plågsam timme.

 

"I deg lever vi"

"Vi legger fram for deg"

"Ansikt mens"

"Mørkrets krefter"

 

"Far, lat meg vere barn her hjå deg.

Kom til meg, Herre, ja, bu du i meg!" (Märklig vers? Fattar ingentting!?)

 

Vi funderade så klart över vad det var dom skulle baka men så kom nattvarden och då förstod vi! Vi ville så klart smaka på brödet så vi reste oss upp, hämtade en varsin bägare och gick och ställde oss i en fyrkantig ring runtt prästerna. Kristti kropp för dig utgjutet, snålt för att prata om all deg! Kristi blod för dig utgjutet, men vad är detta tänkte vi, blodet var inte rött, inte blått utan kiss gult.. Så kristi kiss för dig utgjutet..

 

Vi och resten utav församlingen överlevde trotts jordbävning av alla tillbakahållna asgarv vi kunde ha bjudit på. På väg hem kokm vi på att vi glömde säga hej då till Annika och Pelle.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0